Dag 25 28/4

Jag måste vara gnällig eller så har foten svullnat av ännu mer.

När jag är uppe och går, eller tom bara står så får jag så galet ont i simhuden mellan stortån och pekfingertån (eller vad den nu heter). Tror det är för att gipset glider ner och trycker emot dels simhuden och sen på insidan på pekfingertån. Det gör så ont att jag drar mig för att gå faktiskt. Men, jag har varit inne så många gånger med gipset att jag känner så omständlig så jag vill inte ringa igen..

Har fått tid till den 8e att ta av gipset. Ska bli spännande!  Hoppas så innerligt att jag slipper en jättesvullen fot efteråt.

Hade ju fått en tid till läkaren den 21e som de var osäkra på vad den avsåg. Vi lät den stå kvar om ifall jag hade några problem. Vill jag så kan jag diskutera operationen av den andra foten då.

Dagarna spenderas i soffan tittandes på serier. Nu är det ju så fint väder ute att man kan sitta ute med. Nackdelen med det är man inte ser bilden på surfplattan. Men det är ju härligt väder att vara sjukskriven i... ;-)

Dag 14 17/4

Idag plockades stygnen. Inte alls så farligt som jag trodde det skulle vara. Kittlande lite grann faktiskt.

Foten var inte så jättesvullen. Såret hade en glipa men det gjorde dom inget åt.

Nytt gips igen och sen var det färdigt. Nu är det tre veckor med detta och sen ska det av. Ska ringa till ortopeden i Hässleholm och se varför jag fått en tid till den 21/5 när jag börjar jobba den 15/5. Tycker det är lite märkligt att jag inte fått en tid till att ta bort gipset och få lite information hur jag ska gå osv.

Dag 11 14/4

Nedräkningen till stygnplockningen pågår. Detta sker på torsdag. Är så nyfiken på hur mycket foten har svullnat av.

Tar bara Alvedon när jag känner av foten och det är sällan. Är jag uppe och springer för mycket så får jag ont.

Finns inte mycket mer att säga. =}

Dag 8 11/4

Det har redan gått en vecka! Nästa torsdag ska jag ta bort stygnen och sedan är det gips igen som gäller.

Igår sänkte jag fotändan på min säng och vilken befrielse. Det är svårt som det är att sova med foten gipsad men nu kan jag ivf sova på mage.

Det märks att jag måste ha foten uppe. Bästa platsen är faktiskt soffan. När jag står och gör middag så får jag snabbt ont i foten.

Var ute i solskenet innan och skulle ta posten. Man får göra vad man kan för att inte smutsa ner skon helt enkelt.
Måste köpa lite högre skor att ha på högerfoten, det är så stor nivåskillnad på skorna att jag inte kan gå på ett bra sätt samt att jag får ont i ryggen. Mycket sådant att tänka på faktiskt. Hade inte räknat med det.

Dag 6 9/4

Var inne på sjukhuset i Hässleholm idag och fick gjort om gipset. Igen...

Nu är det ett separat stortåsbandage så vi får väl hoppas det blir bra.

Ingen direkt smärta men att sova med foten högt är ingen höjdare.

Blåmärket under tårna har blivit blått. Hittade ett enormt vid hålfoten med.

Dag 4 7/4

Smärtan är inte så farlig. Tar fortfarade bara Alvedon eller panodil. Känns bra!

Är lite orolig för min omgipsning bara så därför har jag bokat in en telefontid imorgonbitti.

Förbandet som las efter operationen gjorde att min stortå var mer delad från "pekfingertån". Nu efter omgipsningen så är de intill varandra. Igen. Eftersom det nya gipset las på akuten så kanske de inte känner till hur det ska läggas på en sådan operation? Om det nu ska göras på ett speciellt sätt vill säga.

Jag känner mig helt nojig, men jag vill ju att detta ska bli så bra som möjligt.

Dag 2 5/4

Sov faktiskt gott större delen av natten. Vaknade kl sju när Sam vaknade. Gick upp och la mig och vilade vid 9.20. Min mamma kom upp för att hjälpa till med barnen idag.

Smärtan har verkligen lyst med sin frånvaro idag. Tog en oxycontin imorse och behövde inte ta någon värktablett förrän runt 12 då jag tog två alvedon och en ipren (för att hålla en eventuell inflammation borta enligt dr ordination). Jag tog en oxynorm nu ikväll vid 20 tiden. Då började det göra rejält ont i såret.

Det som känts mest idag är bandaget, Får lätta på trycket ofta. Har foten i högläge så fort jag sitter ner och även när jag sover (då är det bra med ställbara sängar...) Har gått en del idag så svullnaden har kanske minskat en del, jag vet inte?

Men kort sagt, en bra dag. Hoppas natten blir bra med!

Dag 1 4/4

Sov till halv tolv. Mycket smärta och framförallt uppe på foten. Det opererade stället bultade mest.

Efter samtal med Hässleholm så bestämde jag mig för att åka till Kristianstad och be de öppna upp mitt gips eftersom jag misstänkte att det satt för hårt. Gjorde så ont ett tag att jag fick öppna vattenkranen i ögonen.

Reaktionerna när folk ser mig är ganska roliga. Jag förstår att jag ser skum ut som haltar fram med en sjukt ful sko.

Väl inne på akuten klippte en sköterska av bandaget och jag lovar att det satt änglar omkring mig och sjöng. Vilken lättnad det var att få av det! 

Läkaren blev lite orolig för infektion eftersom jag var röd vid tårna, men hans kollega fastställde att det var invändig blödning. De förstod inte varför jag hade så ont för gipset låg inte an mot fotryggen. Blev omgipsad och bandagerad något så otroligt.

Tyvärr känner jag samma känsla nu så jag tror inte den nya gipsningen blev mycket bättre.

Fick chansen att se hur foten såg ut och blev förvånad över att tån redan var rak.
Knölen är ju svullen så såret ser inte så fint ut men jag hoppas på att det rättar till sig.

Operationsdagen 3/4

Fick börja morgonen med att duscha och tvätta mig noga och sedan på med rena kläder. Andreas körde mig till sjukhuset. Väl betalt och uppe dagkirugen fick jag byta om till väldigt snygga kläder och sätta mig och skrubba min fot med en descutansvamp i tio minuter.

Något trött i ryggen slog de in min fot i tyg. De satte en infart i armen på mig och Lotta kom för att bedöva foten. Innan dess hade jag fått en oxycontin som är ett smärtstillande morfin preparat.
Bedövningen i form av carbocain är inte helt smärtfri att sätta men jag har hög smärttröskel så jag tyckte inte det var så farligt. Det märkligaste är ju att foten verkligen domnar av!

Väl inne på operationen så dök det upp fler och fler syrror, ganska svårt att ha koll på alla när men bara ser ett par ögon.
"känner du det här?" undrade Lotta. Va, vilket?  var ungefär mitt svar.

När hon började skära i min fot kändes det lite grann men det vad ändå hanterbart men vid ett tillfälle så gjorde det riktigt ont så hon fick lägga med bedövning.

När hon började såga i min knöl konstaterade jag snabbt att det inte var så farligt att lyssna på som jag hade trott och sköterskan som satt och hade koll på mig var så trevlig att prata med så jag behövde inte lyssna på min musik.

Det var en mycket mycket märklig känsla när benet sågades i. Jag kände vibrationerna i hela benet. 

Oxycontinen gjorde mig lite pratigare än vanligt så jag bubblade på en massa och frågade lite fint om hon inte kunde räta ut mina andra tår på samma fot, men det gick inte för sig typiskt nog.

Hon tog bort ca en cm av min knöl och satte in ett stift för att räta ut leden. Sedan blev jag omplåstrad med kompresser, gipsad och bandagerad.

Totalt tog operationen 50 min.

Jag fick sedan ligga och vila i två timmar och blev dessförinnan serverad lite fika som jag slök på två röda.

Andreas kom och hämtade mig igen och ett tag innan hade jag fått en oxynorm. När vi var på apoteket nere i hallen på sjukhuset hände något mycket märkligt och jag bara kände hur jag blev snurrigare och snurrigare, kräkig och började svettas enormt. Farmacevten undrade om jag ville ha vatten, vilket jag inte kunde svara på.

Andreas fick köra upp mig igen till avdelningen där de egentligen inte sa så mycket utan jag fick lägga mig ner en stund och fick lite saft och läsk att dricka. Andreas körde och köpte en macka på Subway till mig. 

Jag tror att kombinationen stark tablett och lågt blodsocker fick mig att reagera så för jag repade mig snabbt och kunde åka hem.

Väl hemma vid halv tre åt jag lite till och sen gick jag upp och la mig.

Kvällen var jobbig med mycket smärta och natten ska vi inte tala om. Hade tagit både oxycontin och oxynorm men fick ont runt ett tiden och sedan hade jag svårt för att somna om.

Innan operationen

Jag är född med väldigt breda fötter och har haft problem med detta så länge jag kan minnas.

När jag gick i högstadiet var det på tapeten att jag skulle göra operationen då, men jag var avskräckt då tre månader på kryckor inte var lockande.

Problemen jag haft har varit röda, smärtsamma knölar (både in och utsida), problem med att hitta skor samt smärta i stortån.

När jag var på ortopeden i Hässleholm frågade läkaren hur ont jag hade, men det är svårt att veta hur det ska kännas när man mer eller mindre alltid har haft ont.

Jag har alltid tyckt att jag har enormt fula fötter, vilka fötter är inte fula? Men nu hoppas jag på att det kan bli ändring på detta...